Vackrast i världen.

Häromdan var jag hos min huddoktor. Skickades till honom för 6 månader sen, fick tabletter, schampoo och krämer – som hjälpte. Problemet var dock att när allt tog slut, kom problemen tillbaka. 

Väntade i nästan 4 månader på min tid hos honom. 

Under denna tid fick jag nys om en grym dermatolog som en kompis gått till, så jag bokade tid även där. Kompisen hade rätt, hon var grym och vi har nu gjort upp en plan med 6 behandlingar under en 6 månaders period, och det känns väldigt bra. 

Bestämde mej ändå för behålla tiden hos huddoktorn för min torra hårbotten som gör mej galen. 

Väl hos doktorn, efter att förklarat för honom att ansiktet tas hand om av någon annan, utbrister han; ”Men sådär kan du ju inte gå runt och se ut! Titta på dig själv, du ser ju hemsk ut. Vore du min dotter skulle jag aldrig tillåta dig att gå runt sådär offentligt.”

Det här är vad han såg:  

För någon som har problem med sin hud, som ständigt hittar fel när hon ser sej själv i spegeln, som väntat 4 månader för att få komma just till honom, var detta ett riktigt hårt slag i magen.

(Allt toppat med att återigen behöva stå upp för ett av mina hemländer; ”Du är från Sverige, där hatar dom oss eller hur?”)

Ringde till Shahar. Grät. Kände mej ful och värdelös. Och förnedrad.

”Du är vackrast i världen!”

Näe men sluta, det vet vi ju båda att jag ju faktiskt inte är. Det finns ett par hundra människor jag kan namnge här å nu som är betydlig vackrare; Beyonce, Kate Winslet, Amanda Seyfried, Johnny Depp, Jennifer Lawrence, Jennifer Aniston, Noomi Rapace, Channing Tatum, Claire Da…

”För mej är du världens vackraste!”

No futher questions, your honor.

/Keren